litepsycho

Oj, länge sen jag skrev igen! Skolan har satt igång och det är fullt upp. Vi läser en kurs som verkar väldigt rolig nu, cirkulationsfysiologi (hjärta och kärl-kurs). Idag har vi fått göra ultraljud på varandras hjärtan. Det är jättesvårt, men det var väldigt roligt och gick ganska bra ändå för att vara första gången. Det är perfekt för mig att gå en sjukvårdsutbildning. Man får liksom en helkroppsundersökning av sig själv under dom här 3 åren. :) Från och med nästa vecka blir det att pendla till Borås i en månad för praktik där. Det blir nog tufft med många tidiga morgnar, men det får gå det också. Man kanske har en chans att få jobb i Borås efter examen sen, jag får se det som en möjlighet helt enkelt.

Annars har jag mått ganska bra på sista tiden tror jag. Jag har haft lite småångest, mått lite illa och haft lite svårt att somna och sådär, men inget allvarligt vad jag minns just nu iallafall. Hoppas det håller i sig! Och hoppas att jag klarar av att hantera pluggstressen som kommer dyka upp snart. Jag borde ju ha byggt upp en liiiite högre stresströskel efter en ledig sommar iallafall. Man kan ju hoppas iallafall!

Jag fick A på sommarkursen förresten, Wiho! :)

Ligger vaken inatt igen. Mådde jätteilla tidigare ikväll, nu har det släppt men kan fortfarande inte somna. Jag ligger och tänker alldeles för mycket. På allt. Allt känns piss. Har lite kärleksbekymmer också. Och ångest inför att sommarlovet snart är slut, sommaren då alla mina problem skulle arbetas med och jag skulle få dem att släppa. Men känns som jag inte kommit framåt nånting.

Ikväll var vi på kulturkalaset här i Göteborg. Vi gick runt och hade det riktigt mysigt. Men på bussen hem fick jag plötsligt en liten panikattack och trodde jag skulle spy på bussen. Jag har ofta problem med att åka buss. Det är trångt, varmt, busschaufförerna kör förjävligt och gör mig åksjuk, massa folk=massa baciller. Man måste ofta ta i stångarna som är helt fulla med bakterier. Ja, lite smått och gott alltså. :)

Sen när vi äntligen klev av hemma så släppte det inte som det brukar göra, utan jag fick nästan lite problem att andas istället. Jag gjorde som psykologstudenten säger och andades med magen, och in genom näsan och ut genom munnen. När vi kom in i lägenheten släppte andfåddheten, men jag var alldeles skakig i flera timmar efteråt. Och jag hade ont i magen och blev jätteillamående. Det höll i sig några timmar men har som sagt släppt nu, skönt!

Nu ligger jag istället vaken och har ångest för att jag ligger vaken kl 04:40. Och ångest för det jag skrev överst också. Usch usch. Blir bara ledsna jobbiga inlägg på bloggen känner jag. Jag borde börja skriva om lite roliga saker också. Jag gjorde klart det sista på sommarkursen idag, de är jag nöjd och stolt över! Bra att jag avslutade med något positivt! :)

Nu ska jag nog ge sovandet ett litet försök till. Godnatt!

Usch, jag ligger vaken i sängen med ångest. Jag vet inte för vad riktigt, jag är jättetrött men vill inte släcka lampan och stänga av datorn. För då är jag rädd att tankarna ska börja komma. Att ångesten ska eskalera in i något annat. Psykologstudenten jag pratar med säger att jag kan låta den komma. Paniken har ett tak, den kan inte eskalera i all evighet. Och efter att taket är nått kommer det gå nedåt igen. Och nästa gång kommer taket att sänkas lite tills det till slut är nere på en "normal" nivå. Men ändå håller jag emot, jag är ju rädd.

Jag har ett påslag i hypokondrin ikväll. Tror jag har tjock/ändtarmscancer. Nästan alla symptom stämmer in på mig. Man ska söka läkare om man har dom symptomen jag har. Jag har dock haft dessa symtom i 3-4år. Dom har inte blivit värre under dessa år. Det borde ju snarare tyda på IBS eller något sånt. Stressad mage är ju inte helt otippat heller med tanke på min psykiska status. Men jag är ändå så rädd att det ska vara cancer. Och jag vill inte gå till läkaren med mina symptom, jag vet vilka undersökningar som görs. Fecesprover, bli känd på i ändtarmen, koloskopi. Det är koloskopin som skrämmer mig mest. Jag tror det skulle vara jättejobbigt för mig. Bara att ta det laxerande innan skulle jag tycka var jobbigt. Och sen så ska det kännas väldigt obehagligt med slangen som tråcklar sig igenom tarmen. Jag som hatar alla obehagliga känslor i magen vill helst inte göra denna undersökning. Men jag borde kanske det, i och med att jag är så orolig.

Nä usch, ska jag bara gå och borsta tänderna och sen släcka lampan men behålla någon tvserie på kanske? Åhh hoppasdet här släpper snart.

Åh vad jag hatar att mamma ska bli så arg jämt, från ingenstans! Vafan be om hjälp lite tidigare då istället för att gå och bygga upp ett raseri för att hon får göra allt själv och sen explodera. Gå och vara martyr och tycka att hon gör allting! Jag hatar det! Och nu är det hon som ska ha hem 7 personer, vi andra ska inte ens vara medför fan! Och det jag hatar mest av allt är att jag själv tar efter henne och beter mig på ett liknanade sätt mot min pojkvän. Fan, man går hela sin uppväxt och bestämmer sig för att inte bli som sina föräldrar och sen blir man precis lika dan iallafall. FAN! Vill bara åka tillbaka till Göteborg nu där jag bara behöver sköta mig själv. Inte behöver tassa på tå och må dåligt och känna att jag måste hålla ihop familjen. Det är alltid jag som håller ihop familjen på högtider. Jag som tvingar mina lata bröder att hjälpa till på julafton, allt för att inte mamma ska bli arg. För när mamma blir arg så sprider sig den stämningen över hela huset och långt in i kropp och gör ont.