litepsycho

Usch, jag ligger vaken i sängen med ångest. Jag vet inte för vad riktigt, jag är jättetrött men vill inte släcka lampan och stänga av datorn. För då är jag rädd att tankarna ska börja komma. Att ångesten ska eskalera in i något annat. Psykologstudenten jag pratar med säger att jag kan låta den komma. Paniken har ett tak, den kan inte eskalera i all evighet. Och efter att taket är nått kommer det gå nedåt igen. Och nästa gång kommer taket att sänkas lite tills det till slut är nere på en "normal" nivå. Men ändå håller jag emot, jag är ju rädd.

Jag har ett påslag i hypokondrin ikväll. Tror jag har tjock/ändtarmscancer. Nästan alla symptom stämmer in på mig. Man ska söka läkare om man har dom symptomen jag har. Jag har dock haft dessa symtom i 3-4år. Dom har inte blivit värre under dessa år. Det borde ju snarare tyda på IBS eller något sånt. Stressad mage är ju inte helt otippat heller med tanke på min psykiska status. Men jag är ändå så rädd att det ska vara cancer. Och jag vill inte gå till läkaren med mina symptom, jag vet vilka undersökningar som görs. Fecesprover, bli känd på i ändtarmen, koloskopi. Det är koloskopin som skrämmer mig mest. Jag tror det skulle vara jättejobbigt för mig. Bara att ta det laxerande innan skulle jag tycka var jobbigt. Och sen så ska det kännas väldigt obehagligt med slangen som tråcklar sig igenom tarmen. Jag som hatar alla obehagliga känslor i magen vill helst inte göra denna undersökning. Men jag borde kanske det, i och med att jag är så orolig.

Nä usch, ska jag bara gå och borsta tänderna och sen släcka lampan men behålla någon tvserie på kanske? Åhh hoppasdet här släpper snart.