Gullat med guddottern
Igår inhandlades alla julklapparna i ett svep. Det tog bara 2,5 timme, snabbt och effektivt! Jag hade ju iförsig bestämt vad jag skulle köpa till alla innan, så det var i princip bara att gå runt och köpa allt. Skönt att ha det avklarat. Ni skulle jag bara vilja klippa mig innan jul också. Vi får väl se om jag lyckas hitta någon vettig och inte allt för dyr frisör, det är ju ganska uppbokat kan jag tänka mig.
Annars är det snart dags för jul ju. Det blir väl en hel del matlagande och städande för att hålla mamma på gott humör över julen... Mina bröder är tyvärr inte dom som bryr sig om att behålla julfriden så länge dom slipper anstränga sig, så allt "syskonansvar" läggs på mig. Alltså, nu gillar jag såklart mina bröder jättemycket, men lata är dom allt vad gäller hushållsarbete.
Idag var jag och hälsade på min lilla guddotter som fyllde 3 månader idag. Det har jag kanske inte sagt, men jag blev tillfrågad om jag ville bli gudmor till min barndomskompis dotter. Jättekul ju! Hon fick en liten julklapp av mig också bestående av lite kläder och en nalle. Det är så roligt att köpa till bebisar, så mycket söta kläder finns!
Annars så har min skräck över vinterkräksjukan brutit ut lite extra. Det brukar vara så många som är sjuka nu runt jul och det är nästan varenda år som man träffar på någon som träffat någon som är sjuk. Så jag får panik redan innan jag träffat denna någon. Julen är tyvärr starkt förknippad med vinterkräksjuks-risk för mig. Det är synd, för det förtär så mycket av mysigheten och gjädjen. :( Sen är det väl så att man extra mycket verkligen inte vill bli sjuk under jul och nyår när man ska träffa massa släkt hela tiden, och det händer mycket och är fester att gå på och så.
Jag måste inse enda in i mitt undermetvetna att oron inte på något sätt påverkar risken att bli sjuk. Hur mycket jag än stressar upp mig eller oroar mig så gör ju inte det någon skillnad! Jag bara skapar en massa onödigt lidande för mig själv, över något jag inte ens kan påverka. Det är ju verkligen inte logiskt någonstans! Varför kan inte fobihjärnan bara inse detta och lägga sig ner och somna för gott för?! Tyvärr är det ju bara jag själv som kan åstadkomma en förbättring, och jag vet inte hur jag ska göra. Jag har fortfarande inte hört av psykologstudenten, hoppas verkligen jag blir kontaktad snart efter jul.
Jag har varit duktig och ringt stresskliniken i veckan iallafall. Dom verkade ha det ganska fullt, men dom skulle också kontakta mig när dom visste lite mer om hur det såg ut framöver. Känns skönt att jag själv har gjort vaf jag har kunnat för tillfället iallafall. Nu slipper jag att ha dåligt samvete över det nu iallafall.
Annars är det snart dags för jul ju. Det blir väl en hel del matlagande och städande för att hålla mamma på gott humör över julen... Mina bröder är tyvärr inte dom som bryr sig om att behålla julfriden så länge dom slipper anstränga sig, så allt "syskonansvar" läggs på mig. Alltså, nu gillar jag såklart mina bröder jättemycket, men lata är dom allt vad gäller hushållsarbete.
Idag var jag och hälsade på min lilla guddotter som fyllde 3 månader idag. Det har jag kanske inte sagt, men jag blev tillfrågad om jag ville bli gudmor till min barndomskompis dotter. Jättekul ju! Hon fick en liten julklapp av mig också bestående av lite kläder och en nalle. Det är så roligt att köpa till bebisar, så mycket söta kläder finns!
Annars så har min skräck över vinterkräksjukan brutit ut lite extra. Det brukar vara så många som är sjuka nu runt jul och det är nästan varenda år som man träffar på någon som träffat någon som är sjuk. Så jag får panik redan innan jag träffat denna någon. Julen är tyvärr starkt förknippad med vinterkräksjuks-risk för mig. Det är synd, för det förtär så mycket av mysigheten och gjädjen. :( Sen är det väl så att man extra mycket verkligen inte vill bli sjuk under jul och nyår när man ska träffa massa släkt hela tiden, och det händer mycket och är fester att gå på och så.
Jag måste inse enda in i mitt undermetvetna att oron inte på något sätt påverkar risken att bli sjuk. Hur mycket jag än stressar upp mig eller oroar mig så gör ju inte det någon skillnad! Jag bara skapar en massa onödigt lidande för mig själv, över något jag inte ens kan påverka. Det är ju verkligen inte logiskt någonstans! Varför kan inte fobihjärnan bara inse detta och lägga sig ner och somna för gott för?! Tyvärr är det ju bara jag själv som kan åstadkomma en förbättring, och jag vet inte hur jag ska göra. Jag har fortfarande inte hört av psykologstudenten, hoppas verkligen jag blir kontaktad snart efter jul.
Jag har varit duktig och ringt stresskliniken i veckan iallafall. Dom verkade ha det ganska fullt, men dom skulle också kontakta mig när dom visste lite mer om hur det såg ut framöver. Känns skönt att jag själv har gjort vaf jag har kunnat för tillfället iallafall. Nu slipper jag att ha dåligt samvete över det nu iallafall.
Kommentarer
Trackback
