Sol och bad
Jag har förresten börjat med en kroppsrening! Min mamma är lite av en homeopat (hon blev intresserad av sånt när jag blev så oförklarligt sjuk och illamående hela tiden för 10 år sen). Min emetofobi har hållit i sig i alla år men är ju mycket bättre idag, även om den finns med mig nästan varje dag. Sen har jag ju alla mina andra psykiska problem som jag har beskrivit några inlägg ned. Hon ger mig massa olika vitaminer och grejer eftersom man förbrukar så fruktansvärt mycket vitaminer och mycket av kroppens reserver när man som jag alltid är orolig och på helspänn och har ångest. Och jag vet ju också att det fungerar så nu när jag läser sjukvårdslinje.
Iallafall så tror mamma att jag har massa skit som sitter fast i kroppen som behöver komma ut. Att man samlar på sig en massa skit när man alltid är orolig. Jag är ju ofta krasslig också och det ska vara ett tecken på att systemen i kroppen är lite sega. reningen är i 3 steg. Nu äter jag 3 sortes tabletter: urilan: som ska rena njurar, Ingefära: som ska rena blod, muskler och leder och laxplus: som ska rena tarmarna. Det är laxplus som är den jobbiga, man blir lite mjuk i magen av den så att säga. Och det är jättejobbigt för mig. Diarré förknippar jag med magsjuka och får panik. Men, om detta kunde hjälpa mig att må bättre och bli piggare så kan det ju faktiskt vara värt det! Så jag ska ge detta ett försök!
Imorgon kommer förresten 3 klasskompisar hem till mig. Vi ska ha grillkväll och mysa. Dom ska sova här alla 3. Egentligen är det ju jättemysigt men Hjälp, jag har ofta svårt att sova när folk ska sova över hos mig. Jag får för mig att jag ska bli magsjuk och behöva spy inför folk och hålla dom vakna hela natten. Jag är även rädd för att inbilla mig att jag mår illa och när dom ligger i vardagsrummet och sover så kan jag inte sköta mina illmåenderitualer med att göra mig ett knäckebröd, koka te och hämta vatten utan att väcka dem och behöva förklara hur jag är funtad. Mest rädd är jag att någon av som ska vilja sova inne hos mig i sovrummet. Jag har ju en 180-säng där ena sidan är ledig nu när pojkvännen inte är hemma. Dom är 3 stycken och jag har en soffa och en dubbelluftmadrass att erbjuda som sovplatser. Jag behöver kunna sätta på datorn och koncentrera mig på en film eller serie om jag mår dåligt. Jag fixar inte att ligga i kolmörkret helt stilla om jag mår dåligt. Och det är ju det man får göra om någon ligger i samma rum och sover. Men det känns samtidigt jättedumt att två stycken ska dela på en obekväm luftmadrass när jag ligger som en kung i en skön 180-säng alldeles själv. Usch, jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Dom vet till viss del att jag är lite "speciell" :) men jag tycker ändå det är jobbigt att behöva förklara mig. Jaja, det löser sig säkert. Dom är jättehärliga tjejer alla 3 och skulle absolut inte bli sura eller nåt. Men jag tycker ändå inte om vad dom skulle tänka om mig efteråt om jag berättar varför jag inte vill ha sovsällskap i mitt sovrum.
Men jag ser faktiskt fram emot imorgon iallafall! Det är ju bra! Förresten åker jag tillbaka hem till min hemstad på onsdag igen. Mamma och pappa har skaffat två kattungar nu i veckan som jag bara måste hem och busa med! :) Nu ska jag spela lite mer PS2 och sen är det nog dags att sova!
Något som jag tycker är väldigt skönt är att alla mina kompisar vet om min spyfobi. Jag slipper förklara för dem, även om de inte förstår så förstår de att de inte förstår, att mina små konstigheter har med fobin att göra liksom...
Intressant det där med att rensa ut skit ur kroppen. Jag tror egentligen också att det blir så att man får massa ansamlingar av skit i kroppen när man hela tiden går o oroar sig o har ångest. Klart kroppen bryts ner tillslut, efter (i mitt fall) 19 års oro o stress!
Svar: för att fortsätta på ämnet hehe... tror mycket väl det kan vara så att det är oron o fobin som gör det, men ändå har jag så svårt att tro på/acceptera det. Kan det verkligen ställa till allt det här? SÅ stressad är jag väl inte hela tiden (varför hör jag en inre röst som säger: ehe, jo typ)?
Skumt att vi har samma symptom! Jag har också en hemmorojd förresten... hmm... Skumt. Jag undrar vilket som kom först egentligen, det fysiska eller psykiska. Alltså, tänk om vi har någon liten fysisk "defekt" som gör att vi lättare drar på oss något psykiskt problem (fobi/panikångest/depression). Eller är det så att det psykiska kom först och medförde alla de fysiska besvären.
Och TÄNK OM det ändå är något annat? Åh, jag har så svårt att släppa det. Kanske för att jag blir så uppgiven vid tanken på att det är fobin... för vad ska jag göra åt alla mina problem då? Då är det ju typ kört... :/ Då känns det som att jag bara kommer bli sämre o sämre tills jag klappar ihop totalt, och det skrämmer mig.
