Tung vecka
Det är iallafall jätteroligt på praktiken. Annars hade jag gett upp för länge sen kan jag säga. Jag kan nu utföra arbetsprov självständigt på patienter. (De får cykla med EKG påkopplat, och så tar man blodtryck och andningsfrekvens på dom varje minut. Detta för att se hur hjärtat fungerar i arbete. Om de har kärlkramp till exempel). Jag har även blivit säkrare på att sätta EKG och jag är lite bättre på ultraljud av carotiskärlen (halskärlen). Nästa vecka blir det fler arbetsprov, ultraljud kärl och även ultraljud på hjärta. Spännande!
Jag har senaste dagarna haft ett tryck över bröstet. Och jag tror ju genast att jag är hjärtsjuk. Eller så beror det på tröttheten, att jag blivit sjuk och för att jag nu omges att hjärtsjuka människor (hypokondrin slår in i varje kurs, snart har jag gått igenom alla organen). Men TÄNK OM jag faktiskt är sjuk på riktigt!? finns alltid där i bakhuvudet...
Annars har spyfobin varit ok i veckan, enda gången på praktiken som jag blev lite rädd var när vi tog in en patient som hade en spypåse (tom alltså, men där utifall att) i sin säng. Men det gick bra. Däremot har jag fått ett återfall i vitpepparkornen den här veckan, haha! Jag tar dom alltså på kvällen ibland när jag fått för mig att jag kan träffat någon magsjuk. Det är ju ett gammalt husmorsknep som ska hjälpa mot att få magsjuka att bryta ut. Antagligen för att dom är så starka att det skulle döda bakterierna. Nu fattar jag ju själv att det troligen inte hjälper något vidare, saltsyran i magsäcken är nog mer effektivt än lite peppar. Och framför allt är det inte är bra för magen att ta dom. Men det lindrar lite av ångesten att ta dom, men min stackars mage har fått ta stryk genom åren när jag ibland månader i sträck har ätit pepparkorn. Nu åt jag inga igår iallafall, hoppas jag kan låta bli nästa vecka. :)
Jag har även fått veta att jag har dåliga ytliga vener i benen. Jag hade reflux grad 3 i dom. Alltså att klaffarna är dåliga och att blodet rinner tillbaka ner i benen hela tiden och inte upp till hjärtat som det ska. Grad 3 är den värsta graden. Detta är inget som är farligt nu, men jag kommer troligen få åderbråck när jag blir äldre. Så nu är det stödstrumpor på som gäller. Det kan hämma kommande besvär något. Men det verkar vara ganska vanligt att ha såna refluxer. Min klasskompis som jag gör praktiken med hade samma, och även tjejerna som jobbar på kärl hade det, så jag är inte superorolig över det, än.
Kvällen som det verkar nu kommer spenderas med killen som också är krasslig i soffan med en film, source code. Någon som sett den? är den bra?
Kram på er!
Vad bra att du iaf tycker att det är kul o spännande med praktiken, även om du blir sjukt trött av alla långa dagar :O förstår det. Och just typiskt att man blir sjuk till helgen, bara för att man tillåter sig själv att slappna av!
Hmm, hur fick du veta att du har sånna där blodådror i benen så att du antagligen får åderbråck när du blir äldre? O__o
jag har oxå haft tryck över bröstet, o ont i hjärtat... genast sätter tankarna igång. Tänk om man faktiskt ÄR allvarligt sjuk. Jag blir ju extra orolig, eftersom de faktist ska röntga mig för hjärntumör.. eh eh eh.. snacka om att mata mina hypokondritankar där!
Svar: TACK för det svaret! Det kändes väldigt bra att läsa... det var ju det jag också trodde hände, att hon stack igenom kärlet.. just eftersom hon först fick blod o sen slutade det.. för kärlet skulle ju inte bara plötsligt dratt sig undan om hon väl hittat det :S sen hittade hon väl inte tillbaka (men jag har stora o fina kärl enligt alla som stuckigt mig, o visst, de blev lite mindre, men inte SÅ mycket mindre!). O de andra klarade ju av det på första försöket.. hmm... otur (som vanligt) att jag hamnade hos en som inte kunde :/ Det värsta var att hon inte verkade förstå att det var hon som gjorde fel utan satt där o tyckte synd om mig som blev så rädd att kärlen typ försvan :S eh. Jag var verkligen inte ens rädd sen, o kärlen syntes ju. hmpf.
